lummi

Sprang för första gången sedan september. Det blev en kort runda med den nya cykellampan jag köpte för någon månad sedan. Jag höll den i handen och hade batteripacket i fickan. Lampan har 2 funktioner: Dels 3 lysdioder med 3 olika effektlägen. Den starkaste duger inte att springa i obanad terräng, men duger utmärkt på stig. Sedan finns det mitt emellan de 3 lysdioderna en xenonlampa, typ minimaglitelampa...eller hur man nu ska beskriva det. Med den på max så kan man springa i obanad terräng. Inte så bred ljusbil, men det duger. 232 kr betalade jag. Prisvärt! Kan enkelt meckas om till pannlampa, om man är lite händig.

Länk till hemsidan finns här. Och här diskuteras den på happyforumet.

Jag kände lite i knäet efter 10 minuters löpning, men sedan gick det över. Det kändes lite i vänster höftböjare också. Men det kanske är för mycket att begära annant när man bara ägnat sig åt soffrodel sedan september.

Jag pratade en stund med Roger också...medans jag gick...och han skulle också ut och springa om en liten stund.

Jag såg att Norseman Xtreme Triathlon var fullbokad. Synd, för det hade varit "något att bita i". Jag vill göra någonting nytt nästa år, men jag vet inte vad. Jag kan i och för sig vara med i någon tävling där jag varit med förut, men det enda som händer är att jag gör en bättre prestation, får en bättre tid eller placering. Det lockar inte speciellt mycket. Det är ingen utmaning. Visst är det en prestation att vara med i en tävling, men ingen utmaning. Jag fixar det med träning, träning och åter träning. Mentalt har jag redan klarat av det.

Det finns en del saker som man kan göra själv, och som garanterat aldrig blir en tävling. Men de utmaningarna håller jag för mig själv.

Åter till funderandet...