lummi

Hemavan är bland annat känd som starten för Kungsleden. Kungsleden är ca 45 mil lång och går mellan Hemavan och Abisko. Den 27-28 juli sprang Johan och jag uppe i Hemavan. Det var premiär för 24 h rogaine, och vi var där förstås.

För den som inte vet vad en rogainetävlig är så är dte en poängorientering där man på en bestämd tid, i det här fallet 24 h, ska plocka så många kontroller som möjligt. Är man tillbaka till målet på "övertid" så blir poängavdrag, och det ville vi inte råka ut för. Det har vi råkat ut för då vi kört 6 h rogaine i Stockholmstrakten.

Själva tävlingen heter Icebug 24 och har hemsideadress http://www.icebug24.com. Den 26 juli åkte vi upp till Hemavan  från Arlanda med ett propellerflygplan, en Fokker 50, som mellanlandade i Vilhelmina och Storuman innan det slutligen landade i Hemavan. Det var trångt i planet och Johan tyckte att det var skönt när vi landat och han kunde sträcka på benen.

Boedet var bokat på STFs vandrarhem i Hemavan. 3 nätter betalade vi för när vi promenerat dit från flygplatsen. Det var en ganska kort promenad på ett par hundra meter. Själva rummet var litet med 2 våningssängar. Det räckte dock gott för oss. Vi skulle bara sova där.

Under eftermiddagen var vi till platsen för registrering och så åt vi på Hemavans Wärdshus. Själva middagen var i värdshuset, men inte förrän kl. 18, så vi var tvungna att äta någonting på eftermiddagen. Det blev hamburgertalltrik. Vi hann också med en promenad till ICA-butiken för inköp av kvällssnacks och någonting att stoppa i magen på fredag förmiddag. Frukosten var mellan kl. 8-9 och starten var kl 14. Vi köpte ostkaka som vi planerade att äta vid 11-tiden på fredagen.

Buffén på kvällen var pasta med skink/baconsås. Vi åt en hel del, och sedan gick vi till "Stockstugan" där vi fick vänta på vår tur att rita in kontrollerna på den karta vi fått vid registreringen. Skalan på kartan var 1:50 000 och ekvidistansen var 20 m. Det innebar att alla "småkullar" under 20 m inte syntes på kartan. Spännande!

Vi ritade i kontrollerna, 30 st, och gick och satte oss i matsalen i vår barack. Johan kom dit strax innan mig och hade ett förslag på hur vi skulle springa. Vi diskuterade fram och tillbaka under kvällen och kom fram till en vettig tur där vi skulle plocka som mest ca 20 st kontroller OM vi orkade och OM vi hade tid.

Det var gott om tid för ytterligare planering på fredag förmiddag så vi gick och lade oss, inte alltför sent. Vi skulle också packa våra löparryggsäckar på fredagen. Sängarna var sköna och vi vaknade kl 7 på fredagen. Vi åt frukost i vandrarhemmet. Det var gott.

Under förmiddagen gjorde vi en del ändringar i turen där vi planerade in en hel del krävande upp- och nedbestigningar direkt efter att vi plockat den första kontrollen. Om vi tog dem direkt skulle vi inte behöva känna att vi inte skulle hinna med dem om det blev ont om tid på slutet. Det kändes vettigt just då.

Jag hade köpt en OMM 32 liters ryggsäck som skulle få göra sin premiär i Hemavan. Packad och klar så kändes den väldigt skön. Johan körde med en gammal Litepacrygga som han fått av mig. Kl. 12 var det obligatorisk information och den var kort: PM gällde. Kl. 13 gick bussen till starten, en knapp halvtimmes tur. Vi slappade innan starten och sedan var det äntligen dags. Kl 14 gick starten och vi tog det lugnt upp till kontroll 31 på Gurkfjället. Pulsen steg rejält och det kändes ordentligt i vaderna när vi var uppe. Själva stigningen var ca 330 m. SportIdentpinnen satt väl fastsurrad i ryggsäcken och skulle inte tappas bort, som hände i november på hemmaplan i Tyresö. Nu hade vi 1 poäng.

Fortsättning följer...