19 januari
Var ute på långpass i går, om man nu kan kalla 2,05,04 för ett långpass. Det kan man väl. Lugnt tempo och målet var att testa att hålla ned pulsen. Medelpulsen blev 130 slag/minut. Jag kom inte längre än 13,11 km. Dvs snittfarten var 6,3 km/h. Intressant.
Det trevliga var att det kändes bra och att man fick tänka sig för ett par gånger under passet. Om man tänker på trevliga och roliga saker så ökade i alla fall jag automatiskt farten lite. Jag märkte det genom att pulsen steg. Då fick man ta det lite lugnt.
Jag kommer att lägga in många fler lugna pass där jag inte ska dra upp pulsen. Vad får man ut av det här då? Troligen så får man en bra fettförbränning samtidigt som kroppen belastas under en lång tid. Det är en ganska skonsam träning för leder, muskelfästen och senor.
Jag blev inte speciellt trött av det här. Dra ned tempot och orka längre är receptet för att springa länge. Fast det visste jag sedan tidigare. Jag minns en gång när jag sprang Stockholm Marathon...ganska otränad. Då höll jag ett ganska lågt tempo och det dröjde till 36 km innan jag blev tvungen att gå.
Nästa pass får nog bli ett kortare pass. Det är förresten riktigt trevligt att analysera passen i datorn!
Mer strukturerad träning får det nog bli lite senare under vintern/våren. Nu är det regelbundna pass med ökad dos som gäller.
Mitt enkla mål på 10 mils löpning under en månad ser ut att lyckas. Det är egentligen inte mycket, men alltid en start.
45 km på Ursvik Ultra i mars är nog inga problem, men 160 km på Täby Extreme Challenge i april är mer spännande att se om man fixar.
Det trevliga var att det kändes bra och att man fick tänka sig för ett par gånger under passet. Om man tänker på trevliga och roliga saker så ökade i alla fall jag automatiskt farten lite. Jag märkte det genom att pulsen steg. Då fick man ta det lite lugnt.
Jag kommer att lägga in många fler lugna pass där jag inte ska dra upp pulsen. Vad får man ut av det här då? Troligen så får man en bra fettförbränning samtidigt som kroppen belastas under en lång tid. Det är en ganska skonsam träning för leder, muskelfästen och senor.
Jag blev inte speciellt trött av det här. Dra ned tempot och orka längre är receptet för att springa länge. Fast det visste jag sedan tidigare. Jag minns en gång när jag sprang Stockholm Marathon...ganska otränad. Då höll jag ett ganska lågt tempo och det dröjde till 36 km innan jag blev tvungen att gå.
Nästa pass får nog bli ett kortare pass. Det är förresten riktigt trevligt att analysera passen i datorn!
Mer strukturerad träning får det nog bli lite senare under vintern/våren. Nu är det regelbundna pass med ökad dos som gäller.
Mitt enkla mål på 10 mils löpning under en månad ser ut att lyckas. Det är egentligen inte mycket, men alltid en start.
45 km på Ursvik Ultra i mars är nog inga problem, men 160 km på Täby Extreme Challenge i april är mer spännande att se om man fixar.
Kommentarer:
Trackback